Ingen stress i solen på Kap Verde
DN:s resebilaga publicerade 2016-12-10 följande artikel.
(Klicka här för att istället läsa på DN:s sida. Det finns fler fina bilder där.)
Ingen stress i solen på Kap Verde
Av Helena Sjödin Öberg
350 soldagar om året och en topplacering bland etiska resmål. Det är inte konstigt att Kap Verde blir alltmer populärt som vinterdestination.
Nej, inget är svart eller vitt, det finns så klart nyanser. Bara för att Kap Verde i några år utsetts till ett av världens mest etiska resmål vore det konstigt om allt var perfekt.
Utvecklingslandet får lovord av Human rights watch, hamnar bra till när det gäller miljöengagemang, jämställdhet och social välfärd, enligt organisationen Ethical travel. Dessutom har Kap Verde 350 soltimmar om året, 27 grader i luften och – ur ett svenskt perspektiv – en tidsskillnad på bara två timmar. Man blir glad – och förväntansfull under resan dit.
Det tar bara drygt en timme längre att flyga till Kap Verde än till Kanarieöarna (totalt sju timmar), men det är stor skillnad mellan ögrupperna. Kanarieöarna är en självklar del av Spanien och Europa. Kap Verde är Afrika, även om kapverdierna själva inte riktigt vill hålla med.
– Vi är Kap Verde, varken Europa eller Afrika. Eller så är vi både och. Många av oss härstammar från afrikaner som togs hit som slavar och som sedan fick barn med de vita européerna. Vi är en blandning – varken svarta eller vita. Alla har dubbelt medborgarskap, kapverdiskt och portugisiskt.
Det berättar Francesco Lopez när han tar oss på en tur runt Sal, en av de öar som bildar Kap Verde.
– Det officiella språket är portugisiska, men vi pratar kapverdisk kreol, också det en egen blandning – av portugisiska, italienska och flera afrikanska språk.
Det var i slutet av 1400-talet som portugiserna kom till den obebodda ögruppen. Kap Verdes femton öar ska enligt sägnen ha kommit till då Gud hade skapat världen och nöjd strök sina händer mot varandra. Då hamnade små smulor i havet.
De små smulorna ligger verkligen för sig själva utanför den afrikanska kontinenten. Kapverdierna säger att de ligger bra till strategiskt, nästan lika långt till Sydamerika som till Europa och USA. Man kan också se det som att det är långt till det mesta, utom till Dakar en timme bort med flyg.
När slavhandeln drog i gång blev Kap Verde en omlastningsstation för båtarna. Och även senare har öarna fått spela den rollen. Under andra världskriget investerade Mussolini i en flygplats på ön Sal för att axelmakterna skulle kunna tanka. När Sydafrika bojkottades under apartheid användes samma flygplats för de flyg som måste mellanlanda.
Ett land med en flygplats som kan ta emot internationellt flyg lockade förstås snart till sig turisterna.
De första som kom var italienare och de är en stor turistgrupp även i dag.
– Uno, due, tre. Da capo! ropar lekledaren i mikrofonen på hotell Vila do Farol på ön Sal när hon lär ut stegen i merenge. På all inclusive-hotellet serveras det mat från halv åtta på morgonen till tio på kvällen. Med ett orange band runt handleden går det även att dricka hela dagen: läsk, öl eller sprit. Och varje dag är det någon som fastnar vid baren och tappar räkningen på sina piña coladas eller den lokala spriten, som praktiskt nog kallas grogg. Ja, eller rättare sagt ”grogue”.
All inclusive-hotellen blir bara fler och fler på öarna Sal och Boa Vista där de milslånga, breda sandstränderna finns.
Även om alla gärna talar om att det på Kap Verde råder ”no stress” så växer de nya hotellen upp med raketfart. Bredvid Vila do Farol blir det snart två nya Vinghotell.
Området runt den lilla staden Santa Maria där all inclusive-hotellen ligger påminner lite om Hurghada i Egypten. Här är inte öken, men nästan. Det är platt, knappt med växtlighet och sand har blåst hit från Sahara. Inget för den som gillar grönska, men definitivt för den som älskar sandstränder, havsbad och vattensporter som vindsurfning och surfning. Många surfare söker sig till den sydvästra kusten där det kan bli farligt höga vågor och underströmmar.
När svenskarna får frågan vad som är viktigast på utlandssemestern svarar de flesta: sol och bad. Och det kan Kap Verde erbjuda året om, även om vårt charterflyg lyckas anlända en av de få dagar då det faktiskt har regnat. När vi bussats till hotellet och jag kliver in på rummet är det vatten överallt, på golvet och möblerna.
– Ja, det har ju regnat, säger man i receptionen när jag går dit och beskriver rummets skick.
De säger inget mer och jag står kvar en smula förvirrad. Regn är så ovanligt att det är närmast ett force majeure-läge (jag hade lika gärna kunnat säga att rummet är fullt med aska från ett vulkanutbrott). Men eftersom jag inte har lust att plaska fram på golvet ber jag att få byta och det går utmärkt att få ett rum utan takläcka.
”No stress” är som sagt ett slags slogan för Kap Verde. Så jag slår mig ned på en stol och väntar på att städerskan ska bli klar med mitt nya rum. Runt omkring mig packar de svenska barnfamiljerna upp. Barnen springer ut ombytta till sommarklänningar och kortbyxor. Jag ler för mig själv när jag hör ”när får vi bada?” från fyra olika hotellrum.
Det ska visa sig ta två timmar av ”no stress” innan mitt nya rum blir klart och kring barnfamiljernas uteplatser har det då fyllts på med fotbollar och uppblåsbara badringar, stora delfiner och hajar. Stämningen är som på en svensk camping, ännu mer senare under veckan när grannar lärt känna varandra, flyttat ihop sina bord och spelar kort. Här hänger man handdukar och blöta badkläder runt uteplatsen, likaså får alla skor stå ute dygnet runt. En känsla av trygghet har väldigt snart spridit sig bland gästerna.
Reseledaren varnar dock för, icke brottsliga men ändå, lurendrejare:
– De säger att de är släkt med Henke Larsson. Tro dem inte! Det är bara för att ni ska köpa något av dem.
Det skulle i och för sig kunna vara sant för fotbollsspelaren och tränaren Henke Larssons pappa kommer från Kap Verde.
En annan bluff är att för 50 kronor bli förevisad sångerskan och mornastjärnan Cesária Évoras påstådda hem på Sal. Musik är stort på Kap Verde och överallt hörs den karaktäristiska musiken som följt med emigranterna till Lissabon, São Paulo eller London.
Men det kulturella och musikaliska centrumet ligger i staden Mindelo på en helt annan ö, São Vicente. Det var också i Mindelo som Cesária Évora bodde.
Hit kan man flyga med lokalflyget på 40 minuter och det gör jag. Mitt i natten startar propellerplanet i vinden som alltid blåser över öarna i Atlanten.
På Mindelo ser jag Cesária Évoras verkliga hem och museum. Och så träffar jag David Aguinaldo, ordförande i miljöorganisationen Amigos da natureza, naturvännerna. Sedan slutet av 70-talet har de arbetat med plantering av träd för att binda jorden. 2 700 hektar torr ökenjord har blivit skog på dessa år.
Sådant blir man blir glad av.
Dessutom arbetar de med projekt för att turismen ska ge pengar tillbaka lokalt. I dag är det ofta utländska investerare som bygger all inclusive-hotellen. De importerar sedan allt de behöver direkt till ön. Hotellen har till och med egen personal som tar emot containrarna i hamnarna. Gästerna stannar på hotellområdet och varken lokala affärer eller restauranger får del av deras pengar. Men Amigos de natureza stöder små lokala projekt för att locka turisterna att besöka bönder och osttillverkare som en turistattraktion. Och utbildar fiskarna så att de kan ordna turistanpassade fiskeutflykter och snorklingsturer.
– Vi kan aldrig tävla med all inclusive-turismen. Arrangörerna säger att vi på Kap Verde inte har vad de behöver, att vi inte kan leverera det i tid och att vi inte håller den kvalitet de kräver. Men vi kan försöka komplettera och visa något vid sidan om, säger David Aguinaldo.
Men det är tufft att tränga sig igenom den servicearmé som resebolagen omger resenärerna med.
Francesco Lopez, vår guide på Sal, vet. Han försöker få turisterna att åka runt ön med honom för 25 euro. Men många väljer hellre att betala 40 euro för att åka med en svensktalande guide i turistbussarna.
– Varför vill man betala mer för att bli guidad av någon som inte har bott på ön mer än några månader? undrar han och slår ut med armarna:
– Jag kan allt om den här ön.
Ja, man blir glad av alla goda lokala arbeten för miljön. Men hur var det med social välfärd? Många berättar historier om hur kontakter och pengar gör att det går snabbare att få sjukvård. Och jämställdheten? Det finns en lag om jämställdhet men, visar det sig, kvinnorna bär det stora ansvaret för hem och barn. Männen lever ofta ett parallellt liv utanför familjen. Eller emigrerar.
Francesco Lopez, Amarillo Do, David Aguinaldo – ja, alla män som kommer i min väg frågar jag om jämställdheten. Alla tre skruvar på sig och ler lite generat, men medger att ”jo, många män engagerar sig inte i hem och barn. Många har flera älskarinnor också. Men vi är annorlunda. Vi tar ansvar.”
– Det är en kulturell tradition, för enligt lagen är vi jämställda. Inte alla män har många kvinnor, men en del. Det är en bild av manlighet som lever vidare i samhället, säger David Aguinaldo.
Varför?
– Machismo! säger han och skrattar och jag ser att han och hans manliga kollega faktiskt sträcker lite på ryggen.
Den traditionen har gjort att många fattiga kvinnor inte kan få ihop sina liv. Därför har det startat flera kvinnoorganisationer vars primära uppgift är att ordna barnomsorg så att kvinnorna kan arbeta ihop en lön.
Jag besöker tre av dem. OMCV, Castelos do Sal och Cha de Matias. Barnen får vara hos dem på dagarna och familjerna, oftast kvinnorna, får både materiellt och pedagogiskt stöd. Arminda Lopes, chef på Cha de Matias, har även anställt en psykolog. Hon ser konsekvenserna för de övergivna och faderlösa barnen, men intar en lugnt hoppfull position.
– Om vi får fortsätta vårt arbete med barnen kanske framtiden blir vacker, säger hon och ler stort.
Charterbolagen guidar till kvinnoorganisationerna för att de turister som vill ska kunna bidra med pengar, kläder eller leksaker.
Och det har inte gått turisterna förbi. Flera av hotellgästerna kände till behoven redan före resan.
– Ja, jag packade väskan full med leksaker som mina barn inte använder längre, berättar Marianne Vänbjörk från Gällivare.
Sådant blir man också glad av.
Smaka på Catchupa!
Resa dit. Prisexempel för en person i dubbelrum en vecka i januari: 5.600–10.600 kronor med Tui som mellanlandar på Gran Canaria. Ving flyger direkt från Arlanda för 7.500–11.500 kronor . Det kan gå att hitta sista minuten-biljett, endast flyg, för 999 kronor tur och retur.
Bo. De flesta hotellen på Sal är all inclusive-hotell eller hotell med halvpension som ingår i charterpaket. Ett exempel på annat boende är Santa Maria Beach hotel. Det kostar 400–600 kronor natten inklusive frukost.
Äta. Leonardo kafé i Santa Maria serverar italiensk mat och har livemusik på kvällarna. Rätter för 90–190 kronor. Glasstället Gira Mondo tar 25 kronor för en glass med två kulor. Restaurang Cretcheu har specialiserat sig på hummer, de har till och med en hummerefterrätt. Fantastisk hummercarpaccio för 160 kronor. Huvudrätter kostar efter vikten på hummern, 66 kronor hektot. Kap Verdes nationalrätt är grytan catchupa, finns bland annat på Café Criolo för runt hundringen.
Övrigt. Hyra elektrisk cykel kostar 300 kronor per dag. En guidad tur kostar cirka 250 kronor för fem timmar. Taxi mellan flygplatsen eller staden Espergos och Santa Maria där hotellen ligger kostar 100–120 kronor. Zikaviruset har nått Kap Verde. Vänd dig till din läkare om du har frågor kring riskerna.